Jag har en utmattning i kroppen som inte riktigt vill gå över. 

Pulsen blir skyhög bara jag går upp för trappan.  Bär påsar. 

Jag var övertygad om att jag hade hög feber, men en titt på tempen visade att jag hade 37, så någon klinisk feber var det ju inte. 

Jag gjorde därmot något jag sällan brukar göra, jag accepterade till fullo att min kropp inte vill göra en massa saker.  Jag kände mig inte besviken över det jag inte orkat göra, utan nöjd med det jag faktiskt orkat göra.  Så småningom, imorgon eller om några dagar, kommer min kropp få lite mer energi, men just nu måste jag acceptera att jag inte har någon energi över till mer än de absolut nödvändigaste.  Och då menar jag främst min hund. 

Jag har stegräknare i min mobil, eller faktiskt två olika stegräknarapplikationer.  Det var nämligen så att jag inte trodde på det antalet steg jag gör under en dag, så nu har jag två applikationer på.  Och de skiljer på ett hundratal steg.  Men faktum är att jag går närmare 8000 steg om dagen.  Rekommendationen är 10 000 steg om dagen,  men jag kan inte låta bli att känna att för att vara en människa i så dåligt skick som jag ändå är, så måste jag vara nöjd med att jag går ca 8000 steg.  I kilometer räknat så är det runt 4,5 km totalt med min steglängd under dagarna.

Att se det stora i det lilla är något jag måste lära mig, och ibland känns det som jag är på god väg.  Så kommer det bakslag, och jag hamnar i ett "tycka-synd-om-mig-mode".  Jag ser bara begränsningar och nackdelar, och det kan jag tycka att det kan jag få göra.  Så länge jag inte fastnar.

Jag har goda vänner både irl och på nätet som brukar vara ganska duktiga på att fånga upp när jag hamnar i ett sådant "mood".  Raka och ärliga drar de tillbaks mig, så jag får perspektiv på tillvaron igen.

Idag kändes det skönt att inte behöva känna den sedvanliga besvikelsen på mig själv utan acceptera att "idag var inte min dag". 

När man har adhd, fibromyalgi och ME/cfs så är balansen viktig. Själen måste få sitt, och kroppen måste få sitt.  Idag har jag lyssnat på kroppen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...