En konsekvens av ME;n är inaktivitet.  Eftersom fysisk aktivitet gör mig sjuk, så har jag inaktivitet att välja på.

Min enda fysiska aktivitet är 300 meters promenad med hunden.  Eller hänga upp tvätten.

Inaktiviteten gör att muskler försvinner.  Så hela core-muskulaturen är borta. Det innebär att även om jag skulle orka gå mer än 300 meter så känns det som om ryggen skall gå av.   Ryggen för mer och mer väsen av sig, och detta är enbart en konsekvens av ME;n.

Min kropp mår bra av att vila.  Min knopp mår därmot bra av aktivitet.  Krock!

Som alla vet (ni som följer bloggen) så lider jag av en överjävlig form av huvudvärk. Helt okänd för läkarna.

Läkarna vill inte skriva ut den mängd smärtstillande jag behöver för att klara av smärtan, så jag har en vecka i månaden ungefär när jag går på smärtstillande som hjälper.  Resten av tiden får jag hitta annat som funkar.

Och av någon anledning så kommer denna överjävliga smärta inte när jag inte har sovit.  Sömn= smärta

Vakennatt= ingen smärta ( inte den överjävliga formen iallafall)

Så jag har självmedicinerat mig genom att inte sova på nätterna.  Jag har tittat på serier på nätterna.  Gått och lagt mig vid 5-5.30 och sover till 11.  Ingen överjävlig smärta.  Dock mer fibrovärk, trött, yrsel.

Sedan har jag haft feber i många dagar.  Det känns som en krasch eller en försämring, men jag vet inte vad som orsakat den. 

Sedan påmindes jag om vad en ME-vän skrivit på facebook, om hur oerhört viktigt sömn var för "emmisar".

Så det finns en stor trolighet att det är min självmedicinering (sömnbristen) som triggat igång min försämring.

Och efter att ha varit vaken flera nätter och sovit kanske....10 timmar de 4-5 senaste dagarna, så sov jag inatt.

Hade migrän när jag somnade, men sumatriptan hjälpte, och jag somnade ganska gott. Sov hela natten.

Väntade så länge som möjligt med att gå upp, tills jag höll på att kissa på mig.

Gick på toaletten, blev skjuten, huvudet exploderade, tuppade av. Armstöden hindrade dock att jag trillade ner från toa. Vaknade. Ställde mig upp, ropade till barnen att de själva får ansvara för att ta sig till skola och hålla koll på tider.
Blev skjuten igen, men lyckades hålla mig på benen. Naproxen och alvedon. Stapplar till sängen. Huvudet exploderar och jag faller ihop på sängen. In och ut i medvetslöshet.

Plötsligt tänds ljuset i rummet, och smärtan ökar tiofaldigt, jag skriker rakt ut.
Elias med rädd röst:- Jag bara undrar när jag ska till skolan.
Tittar med ett öga på klockan. 7.30
Medveten om att han tar minst 15 minuter på sig att sätta på sig skor och kläder mumlar jag att han kan gå nu.
-Vad sa du mamma? Jag blir skjuten igen, och min röst blev nog högre och argare än vad som var menat.
- GÅ NU!
Svimmar av igen. Vaknar och alla barnen har gått iväg. Blir skjuten igen.
Någon gång under morgontimmarna tror jag att jag somnar och vaknar strax efter 12. Hela jag är öm, känner mig bankad. Huvudet är ömt. Bara vanlig huvudvärk.

Så vad ska jag välja? Pest eller kolera?  Sömn eller den värsta smärtan du kan tänka dig?