Den här veckan har varit ganska jobbig, men mycket migrän. Även om helvetesmärtan hållit sig borta, tack och lov, så blir 4-5 migränanfall under 2 dygn...det känns som om någon sparkat på huvudet efteråt. Helt öm, och bultande spänningsvärk.

Jag misstänker att det är alvedonen som triggat igång migränattackerna, för efter att ha ätit Naproxen och alvedon regelbundet en vecka så började migränanfallen. 

Mina migräntabletter, Sumatriptan, ska man helst inte ta mer än 3 i veckan av, för att undvika läkemedelsutlöst migrän.

Så jag kände att jag var tvungen att ha något att variera med.  Treo hjälper huvudvärken bäst av alla smärtlindrande medel, så jag funderade på om Treo Comp skulle kunna hjälpa vid migrän.  Jag kontaktade vårdcentralen, och bad om en telefontid till min husläkare innan jul. Och han var fullbokad både på telefontider, och akuttider.  Men sköterskan skulle lägga in en notis om att jag ville att han skulle ringa mig om smärtlindring, och tillade att det inte alls var säkert att han skulle ha tid att höra av sig innan jul.

2 timmar senare ringer han, och skriver ut treo Comp till mig.

Innan jag gick och lade mig kände jag hur migränen började sätta igång igen, så jag tog 2 st treo comp.  Den hejdade migränen effektivt.....nackdelen var att jag inte tänkte på att det var koffein i den så nu sitter jag här och kan inte sova.

Den här veckan har jag även varit väldigt urtråkad. Jag gick in på arbetsförmedlingen och kollade lediga yrken.  Blev väldigt sugen på att söka ett jobb som förskolechef......om jag varit frisk. 

För frisk är jag inte på långa vägar.  Jag kan inte ens gå ut med hunden längre.  Jag kommer 100 meter sedan börjar benen darra som om jag hade hårdtränat. Balansen blir sämre och sämre.  Så jag längtar verkligen efter elscootern jag har blivit beviljad. 

Tidigare idag kände jag ett behov av att åka till centrum.  Dels för att hämta ut medicinen, men också för att handla lite andra grejer som jag inte kan överlåta till mannen eller sonen.  Som D-vitamin.

Sedan jag började med D-vitamin så har min depression blivit bättre och jag har lättare att hantera det.

Så jag rymde faktiskt från fängelset. Tog bilen och åkte till centrum. Gick till apoteket, hälsokosten och ICA.  Sedan hem igen.  Och vart helt slut.  Kunde faktiskt inte stå på benen.  Men det var härligt att komma lite hemifrån.  Se något annat än fängelseväggarna hemma.

Just rastlösheten i kombination med utmattningen är ingen bra kombination.  Mitt hyperaktiva jag kämpar ständigt mot mitt utmattade jag som inte orkar någonting, utan att drabbas av försämringar. Det är tufft, skittufft. 

Ibland tänker jag att jag nog bara inbillar mig.  Som imorse.  Jag hade ingen huvudvärk, och jag mådde bra.  Jag låg i sängen och gjorde upp dagens planer.  Idag skulle jag nog orka gå en promenad med hunden.  En liten promenad.  Och jag skulle nog orka göra rent toalettrummet....det har jag tänkt i flera veckor.....och åka till centrum.   Så går man upp, borstar tänderna,  svär när man inser att jag måste lägga mig och vila efter att jag har borstat tänderna.  Vilar, innan jag sätter på mig kläderna, och vilar igen.  Får dåligt samvete för hunden....som ligger och sover, så jag passar på att tömma disken istället.  Snurr, snurr....tillbaks till sängen igen.  Vila, och sedan tvinga mig själv upp och ut med hunden.  Förstår inte varför jag känner mig så darrig och utmattad, när jag mådde så bra innan jag gick upp.   Gjorde ett försök att gå en promenad med hunden, men när benen känns som om jag har gjort 200 squats, vänder jag på darriga ben och går hem.  Sedan vila i 5 timmar innan jag på pin kiv tar mig iväg till centrum och handlar.

Just nu är jag inne i en sådan där jobbig period, där jag inte ens orkar läsa. Orkar ingenting....så därför var det så skönt att komma iväg.  Nu mår jag bra igen....undrar om jag orkar ta mig till biblioteket imorgon?