Idag var den dagen jag behövde vakna pigg och alert. Strax efter 9, vilket är typ supertidigt för mig, så kom sjuktaxin för att ta mig till hjälpmedelscentralen, där jag med min arbetsterapeut skulle prova ut en elscooter. 

Just denna dagen kände jag mig inte alls pigg, och hade ganska tung huvudvärk.  Vetenskapen att jag var tvungen att hinna ut med hunden för att kissa innan, gjorde inte saken bättre.  Så när 14-åringen kom och sa att han hade väldig huvudvärk också och undrade om han kunde vara hemma från skolan idag, så övertalades jag lätt.  Jag slapp gå ut med hunden och lämna det till honom, och låg och drog mig i sängen.  Hade tänkt ta en treo innan taxin kom, men den kom naturligtvis för tidigt. 

Jag halvsov i taxin, och när vi kom till hjälpmedelscentralen så hade de två olika modeller på elscootrar.  En lite skrangligare, i mitt tycker, och en som var lite mer rejäl.  Valet föll på en Mini Crosser 3 W

Den kändes roligare och köra, och stabilare på terräng.   Så om ungefär 3-4 veckor får jag den hem till mig.  Så då ska jag och hunden övningsköra.

Vi provade även ut en arbetstol till mig.  Och jag kommer få en som är fjärrstyrt höj och sänkbar, lättrullad och som jag kan använda överallt i köket, hallen, vardagsrummet och matsalsrummet.  Det kommer definitivt underlätta det jag gör i köket.

När jag kom hem igen, gick jag raka vägen ut med hunden, eftersom sonen gjort precis som jag sa. Låtit honom kissa.  Så jag går den lilla rundan, eller numer är det den enda rundan jag kan gå med honom.  Men tidigare, innan jag blev så dålig, så var det den lilla rundan.  Och när jag kommer hem kollapsar jag i sängen. Fryser, svettas, huvudvärken kom tillbaks med full kraft, och jag...kände mig så rastlös i en trött kropp.  Jag har väl troligtivis gjort för mycket de här 3 sista dagarna. Stegmätaren har visat att jag gått 3 ggr mer än vad jag normalt orkar.  Bara det att jag tagit hand om hundens rastningar/promenader själv säger en hel del.  

Efter att ha vilat mig ett par timmar när jag kommit hem, dammsög jag köket, gjorde rent spisen. Vilade igen och gick sedan ut med hunden en tredje gång.  

Både kuratorn, arbetsterapeuten och läkaren säger att jag måste strukturera upp dagen och inte göra mer än jag planerat...även om jag orkar.  Det tycker jag låter orimligt tråligt, men jag antar att det är ett måste. För att se vad jag orkar innan jag kraschar.  Men än så länge har LDN varit en fullträff. Inte minst när det gäller smärtnivån.  På tre dygn har jag inte tagit mer än ett par treo.....och det är hur lite som helst jämföreslevist. 

Om LDN bara hjälper på smärtnivån så är det väldigt mycket vunnet, den där pacingen får jag väl lära mig själv......någongång.....såsmåningom....i framtiden.

 

Tess

25 januari 2014 10:12

Grejen är väl att nu inte göra allt du orkar utan hitta en nivå så du inte blir dålig. Lätt att man bara kör på för att man kan men kroppen pallar det inte trots allt. Men så glad för din skull att de verkar funka och med skotern blir det lättare att sköta saker. Glad för din skull men va rädd om dig.

http://tess701.blogg.se

 

Karin

25 januari 2014 22:33

Va skönt att LDN minskar smärtan hos dig. Då är mycket vunnet både gällande livskvalite och att slippa utsätta kroppen för allt för mkt kemikalier/mediciner.

Elscootern ser jättefin ut! Det är bättre med en robust en som tål lite svängar ut i olika terräng. En sån önskar jag mig också! Så skönt att kunna komma ut i naturen också!

Fjärrstyrd arbetsstol i köket låter ju hur bra som helst! Skönt att det finns så många riktigt bra hjälpmedel att få.;-)

Sköt om dig och ha en fortsatt fin helg!
Kram! /Karin

http://www.livsluft2.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror aldrig jag haft problem med verkligheten.  Det har varit fantasi, eller verkliget.  Sant eller osant.    Men på senare tid jag har misstänkt att jag inte har sån koll på verkligheten som jag har.   Eller kontroll på verkligheten.  Men det bö...

Jag har många år haft adhd. För mig har det inneburit att jag påbörjat en mängd projekt.  Jag har en rastlöshet som är svår att beskriva.  Jag har alltid en kroppsdel i rörelse.  En viftande tå,  ett vickande finger, eller en viftande fot.  Jag är al...

Verktyg låter kanske som en knepig rubrik, men jag tänkte berätta lite om hur jag hanterar smärta och ångest. Alltså dela med mig av lite verktyg.   Värk och smärta har varit en del av mitt liv sedan jag var 12 år.  Det var då jag började få ...

Psykisk ohälsa läser man mycket om nuförtiden.  Det är idag lättare att lida av psykisk ohälsa än för 20-30 år sedan.  Lättare är det ju inte, men mer accepterat.  Åtminstone är det vad jag vill tro.    Jag har ME,  det är en autoimmun neurol...

Det är ett ganska allmänt tankesätt att om man sover dåligt så tar man igen den sömnen.  Det är alltså ingen fara att missa en natts sömn eller två.  Det tar man igen.....sägs det.    Och det finns många råd när man inte kan sova.  Det jag hört ...